Nya utmaningar i Nepal

Trånga bakgator i Katmandu där doften från hinduiska rökelser blandas med matos, religiösa mantran och tutande fordon. Bjällror från yakarna, som plingar i takt med att höjden blir högre, luften tunnare och de snöklädda bergstopparna mäktigare. Bröllopssång, inhemska byar, sluttande risfält och de vänligaste människorna av alla.

Jag hade kunnat fortsätta länge med argument om varför jag återkommit till Nepal så många gånger, och under så långa perioder.
   Under mitt första besök i landet, för ungefär fyra år sedan, kände jag direkt att det var något speciellt. Sedan dess har jag haft turen att få tillbringa mycket tid i landet samt lära känna underbara människor och familjer och bott i deras byar.
   Trots fattigdom, jordbävningsdrabbade hem och ett komplicerat kastsystem har jag aldrig blivit bemött med annat än kärlek och glädje.
    Jag har alltid fått den största tallriken mat, det starkaste risvinet och den första koppen varmt mjölkté på morgonen.

Nepal kallas ofta för ”världens tak” med Himalaya som sin ryggrad. Där har det blivit många mil längs vandringsleder och bergssluttningar, både ensam och i sällskap av likasinnade eller lokala bergsguider.
    Skiftet från syrerik luft, gröna skogar och befolkade byar kan ske på bara någon timme till att det helt plötsligt är tunn luft, kargt klimat och glesa byar.
   En av Nepals mest kända och populära vandringsleder är den till det mytomspunna Everest Base Camp som ligger på 5 364 meter.
    För de ännu mer extrema äventyren och utmaningarna får man fortsätta därifrån och upp mot världens högsta topp, men 12-14 dagars vandringen till och från baslägret räcker gott och väl för de flesta som vill åt en prövning utöver det vanliga.

Med start den tredje mars, ska jag tillsammans med min goda vän Hari från Nepal guida en lokal grupp på 12 personer, där samtliga har koppling till Kiruna, mot målet som är just Everest Base Camp.

Det är en idé som vuxit fram genom åren och som mycket glädjande snart alltså blir av.     Förberedelserna och planeringen har varit igång länge, med exempelvis uppbyggnadsträning, informationsmöten och inköp av material.
    Det är en förväntansfull samling av äventyrslystna personer, där vissa kanske aldrig hade gett sig på en liknande upplevelse om inte den här möjligheten dykt upp!

Foto: Moa Lundgren
Text: Emil Björnström


Förhoppningarna är att jag ska uppdatera äventyret här i Kiruna Annonsblad, i mån om tid och uppkoppling. Vi i gruppen vill även rikta ett stort tack till de lokala företag och sponsorer som redan nu visat stort intresse samt hjälpt till med sponsring och material. Tack: Profilum AB, Vildmarkshörnan AB, Emmoths Maskin Entreprenad AB, Jetpak Kiruna, och PTAS (På Tur Aldrig Sur)!